Kliver på banan igen!
Åh, det här med att glömma saker eller att sluta sakna. Det är svårt. En lång process! Kan man tvinga sig själv till det? Jag tror inte det. Men har bestämt mig för att jag måste. Måste,måste!
Till något roligare. Vill ni veta vad som egentligen sker i mitt liv? Inte så stimuerande saker för tillfället,haha. Är inne i en sån hemsk tentaperiod (som jag ignorerat alltför länge nu). Om två veckor tentar jag av 3 kurser. Om fyra veckor tentar jag av 2. Woho, någon som vill byta plats?
Om en månad åker jag hem till Skellefteå igen. Ännu en sommar håller på att komma. Det är med lite ångest, rädsla men samtidigt nyfikenhet och längtan jag tar mitt steg in i den. Första sommaren utan S & Falkenberg. Det är tungt i sig. Ingen rolig resa söderut att längta efter. Men samtidigt står alla dörrar öppna, allt kan hända! (försöker jag intala mig själv trots att hela sommaren består av jobb,haha!)
Och lite tillbakablickar då! Jag spenderade påsken hemma med familjen. Jobbade och umgicks. Skönt & härligt. Behövdes för själen. Få lite boost! Sedan har vi välkomnat våren med en rolig valborgsfest med väldigt nära och kära. Kul! Därefter har syster hunnit fylla år(grattis igen!)
Till något roligare. Vill ni veta vad som egentligen sker i mitt liv? Inte så stimuerande saker för tillfället,haha. Är inne i en sån hemsk tentaperiod (som jag ignorerat alltför länge nu). Om två veckor tentar jag av 3 kurser. Om fyra veckor tentar jag av 2. Woho, någon som vill byta plats?
Om en månad åker jag hem till Skellefteå igen. Ännu en sommar håller på att komma. Det är med lite ångest, rädsla men samtidigt nyfikenhet och längtan jag tar mitt steg in i den. Första sommaren utan S & Falkenberg. Det är tungt i sig. Ingen rolig resa söderut att längta efter. Men samtidigt står alla dörrar öppna, allt kan hända! (försöker jag intala mig själv trots att hela sommaren består av jobb,haha!)
Och lite tillbakablickar då! Jag spenderade påsken hemma med familjen. Jobbade och umgicks. Skönt & härligt. Behövdes för själen. Få lite boost! Sedan har vi välkomnat våren med en rolig valborgsfest med väldigt nära och kära. Kul! Därefter har syster hunnit fylla år(grattis igen!)
Viljan att börja om på nytt.
Jag ska snart ta tag i det här med bloggandet. Där jag berättar för er om vad jag gör om mina dagar. Sanningen är ju faktiskt den att jag inte sitter och gråter mig hysterisk under täcket varje kväll. Men än finns det för mycket känslor som måste komma ut.
Mitt humör varierar från den ena dagen till den andre. En dag är jag stark och klarar av att endast fokusera på mig själv och dem som gör mig gott. En annan dag brister allt.
Jag tycker om att sätta mina känslor på papper. Under känslomässigt instabila dagar skriver jag gärna. Om detta hjälper vet jag inte, men jag har någon inre förhoppning om det. Jag kan gråta, känna mig tom och hopplös. Vetskapen om att gå igenom något sårbart ensam är hemskt. Vetskapen av att någon annan tagit min plats är fruktansvärd. Som om att någon tar tag i hjärtat och vrider om. Jäklar så jobbigt det är att läka ett öppet sår. Det tar ont, svider och kliar, man vet inte hur lång tid det tar och en frustration byggs upp, och just när det ser ut att börja läka så skrapar man upp det igen. Kärleken är det finaste en människa kan uppleva, man öppnar sig och gör sig sårbar. Det är just det man får äta upp när den sedan tar slut. Som ett slag i ansiktet som aldrig slutar svida. Det tar ont, och jag vill aldrig uppleva det igen.
Sedan har jag de dagar då jag känner mig stark. De dagar där jag tänker "ensam är starkast", ja åtminstone försöker jag intala mig det fastän jag förut alltid tänkte "ett VI är alltid starkare än ett JAG". Jag tänker att jag är en superkvinna som klarar allt. Jag lever lite i en fantasivärld där jag tror att allt kommer lösa sig och bli bättre. Jag slutar tänka, skriva och känna. Jag bara är.
Mitt humör varierar från den ena dagen till den andre. En dag är jag stark och klarar av att endast fokusera på mig själv och dem som gör mig gott. En annan dag brister allt.
Jag tycker om att sätta mina känslor på papper. Under känslomässigt instabila dagar skriver jag gärna. Om detta hjälper vet jag inte, men jag har någon inre förhoppning om det. Jag kan gråta, känna mig tom och hopplös. Vetskapen om att gå igenom något sårbart ensam är hemskt. Vetskapen av att någon annan tagit min plats är fruktansvärd. Som om att någon tar tag i hjärtat och vrider om. Jäklar så jobbigt det är att läka ett öppet sår. Det tar ont, svider och kliar, man vet inte hur lång tid det tar och en frustration byggs upp, och just när det ser ut att börja läka så skrapar man upp det igen. Kärleken är det finaste en människa kan uppleva, man öppnar sig och gör sig sårbar. Det är just det man får äta upp när den sedan tar slut. Som ett slag i ansiktet som aldrig slutar svida. Det tar ont, och jag vill aldrig uppleva det igen.
Sedan har jag de dagar då jag känner mig stark. De dagar där jag tänker "ensam är starkast", ja åtminstone försöker jag intala mig det fastän jag förut alltid tänkte "ett VI är alltid starkare än ett JAG". Jag tänker att jag är en superkvinna som klarar allt. Jag lever lite i en fantasivärld där jag tror att allt kommer lösa sig och bli bättre. Jag slutar tänka, skriva och känna. Jag bara är.
Fina underbara sol. Underbara Luleå. Låt m...
Fina underbara sol. Underbara Luleå. Låt mig glädjas av dig! Jag är less nu. Frustrerad av ovisshet,ensamhet och tomrum. Jag känner mig sliten och grå av allt pluggande. Blir för många timmar i skolan,för lite fritid och på tok för lite sömn! Ja,jag beter mig som ett känsligt instabilt gnällmonster som behöver lite stimulans! Förhoppningar på att detta beteende ändras till nästa lördag då jag tentat av min fjärde salstenta på loppet av en vecka! Kämpa kämpa kämpa:)
Svårt att byta blad och börja om på ett nytt kapitel.
Hej! Antar att jag borde skriva ner några rader, vet dock inte riktigt var jag ska börja!
Personen jag levt med under samma tak sedan Augusti(egentligen juni) 2010 har precis flyttat ut. Under de senaste månaderna har jag försökt bearbetat allt som hänt och försökt känna mig stark. Man kan inte bara sjunka ihop och ligga kvar på botten. Jag gjorde det bra, om jag får säga det själv! Men nu är allt så otroligt tomt. Inte ord kan beskriva hur konstigt och fel allt känns just nu. Det ekar i hela mig och ibland vet jag inte var jag ska ta mig till - men ännu en gång, jag försöker leva ett fullt normalt liv och vara den levnadsglada tös jag alltid varit!
Det är svårt att inte tänka. Det är tungt. Det är några fina år jag har i mitt bagage med en underbar person. Om jag bara kunde spola tillbaka tiden några månader. Men inget går att göra ogjort, jag blickar framåt.. och ingen vet vad framtiden har att utvisa! Kanske blir det bra tillslut, hur allt än visar sig att sluta upp!
Mycket svammel? som jag skrev, det är svårt att få ner känslor i text när det är ett helt hav utav dom.
Vad gör jag nu om dagarna? Jag har en kompis som har flyttat in i lägenheten - och som jag nu försöker göra till "våran". Bara det är nog svårt. Men det är fint & mysigt! Och jag uppskattar att jag har någon där hemma som får mig att inte tänka för mycket! Annars så spenderas största möjliga tid på skolan, till plugg. Måste känna mig produktiv någonstans, och många tentor närmar sig just nu!
Personen jag levt med under samma tak sedan Augusti(egentligen juni) 2010 har precis flyttat ut. Under de senaste månaderna har jag försökt bearbetat allt som hänt och försökt känna mig stark. Man kan inte bara sjunka ihop och ligga kvar på botten. Jag gjorde det bra, om jag får säga det själv! Men nu är allt så otroligt tomt. Inte ord kan beskriva hur konstigt och fel allt känns just nu. Det ekar i hela mig och ibland vet jag inte var jag ska ta mig till - men ännu en gång, jag försöker leva ett fullt normalt liv och vara den levnadsglada tös jag alltid varit!
Det är svårt att inte tänka. Det är tungt. Det är några fina år jag har i mitt bagage med en underbar person. Om jag bara kunde spola tillbaka tiden några månader. Men inget går att göra ogjort, jag blickar framåt.. och ingen vet vad framtiden har att utvisa! Kanske blir det bra tillslut, hur allt än visar sig att sluta upp!
Mycket svammel? som jag skrev, det är svårt att få ner känslor i text när det är ett helt hav utav dom.
Vad gör jag nu om dagarna? Jag har en kompis som har flyttat in i lägenheten - och som jag nu försöker göra till "våran". Bara det är nog svårt. Men det är fint & mysigt! Och jag uppskattar att jag har någon där hemma som får mig att inte tänka för mycket! Annars så spenderas största möjliga tid på skolan, till plugg. Måste känna mig produktiv någonstans, och många tentor närmar sig just nu!
SM i yukigassen
Jag lovar, jag lever! Har bara haft fullt upp.
Förra veckan bestod av ett schema fullt utav plugg, möten och träningar. Yes, har kommit tillbaka till gamla träningsrutiner och det känns underbart! Det var knappt så jag hann med att äta,andas och sova. Blir denna vecka annorlunda? Nja, har fullt med skolarbeten som ska lämnas in och flyttkartonger som skall packas upp.
Helgen som vi precis lämnat bakom oss var underbart rolig! Hade en lugn fredag med Fanny. Vi åt tacos, tittade på the voice och hade en lugn stund i soffan. Lördagen bestod utav SM i yukigassen (snöbollskrig på japanska). Vet du inte vad det är? Googla i så fall! Vi startade dagen med träning, hem för ombyte och sedan tillbaka till skolan för att äta gemensam middag med annat lag. 19.00 befann vi oss vid spelplanen för att dra igång turneringen. Så otroligt roligt var det, svårt att beskriva. Måste nog upplevas! Vi gick vidare i turneringen, men någon finalmatch blev det inte. Men jag är nöjd i alla fall! :)
to make you feel my love
I know you
Haven't made
Your mind up yet
But I would never
Do you wrong
I've known it
From the moment
That we met
No doubt in my mind
Where you belong
I'd go hungry
I'd go black and blue
I'd go crawling
Down the avenue
Know there's nothing
That I wouldn't do
To make you feel my love
I could make you happy
Make your dreams come true
Nothing that I wouldn't do
Go to the ends
Of the Earth for you
To make you feel my love, To make you feel my love
Haven't made
Your mind up yet
But I would never
Do you wrong
I've known it
From the moment
That we met
No doubt in my mind
Where you belong
I'd go hungry
I'd go black and blue
I'd go crawling
Down the avenue
Know there's nothing
That I wouldn't do
To make you feel my love
I could make you happy
Make your dreams come true
Nothing that I wouldn't do
Go to the ends
Of the Earth for you
To make you feel my love, To make you feel my love
Ja,som ni kan se håller jag mig sysselsatt...
Ja,som ni kan se håller jag mig sysselsatt i alla fall.. dock har jag väl inte så mycket till var då jag ska skriva fyra tentor, en uppsats och ett projektaebete på loppet av mindre än två månader.. och där mellan även ha ett socialt liv :-) lite tungt i veckan på grund av diverse privata orsaker samt sjukdom, men jag kämpar fram till söndag..då blir det en låååång vilodag :-)
Att vara för snäll för sitt eget bästa?
Ja, gott folk! Nu ska jag sluta skriva i gåtor. Nu är det dags att få lite klara tankar och fakta på papper. För eran skull? nja, snarare för min egen skull. Det är min blogg, mitt forum. Jag startade den för att "skriva av mig", innan all blogghysteri kom. I samband med den försvann även mina tankar någonstans, och kvar blev text i gåtor och ytlighet.
Nästan tre och ett halvt år spenderade jag med Sebastian. I ett år bodde vi 130 mil ifrån varandra. I två och ett halvt år har vi bott under samma tak. Delat på allt. Kärlek, förluster, saknad, skratt, gråt, tjafs och bus. Det är inte lätt att komma en människa så nära inpå livet, men vi gjorde det. Åtminstone under tre år. Vi delar bostad, har ett husdjur, möbler, elektronik och ett arkiv fullt med bilder över saker vi gjort tillsammans. Ja, han har alltid varit min bästa samt största kärlek och vi delar många fina minnen tillsammans.
Något hände. Livet tog en vändning. För någon månad sedan kände jag att vi inte hade mer att tillföra i vår saga. Det var dags att söka sig in på nya vägar, se nya möjligheter - och detta utan varandra. Det tog slut. Men alltid fanns där någon gnista, någon typ av koppling som gjorde att vi drog oss tillbaka till varandra. Kanske inte alltid helhjärtat, men något fanns kvar.
Vart står vi i dagsläget? Ja, vi har gjort slut. Alla dörrar är nu stängda. Till en början var det jag som ville stänga dörren - det blev dock för svårt, så jag lät den stå på glänt. Det är nu han som har stängt igen, tagit en nyckel.. och låst.
Jag har haft några tunga veckor. Det är svårt att hålla fokus på skolarbeten och hålla en god min bland allmänheten när kärleken tar slut. Man måste acceptera att livet har sina oväntade vändningar och att allt inte alltid blir som man förutspått, men det är svårt när man är sårbar. Skör. Förstörd. Som jag tidigare nämnt - hoppet om att vi skulle bli tillsammans är borta, det finns inte längre kvar. Vi har satt punkt på vårt sista blad, i den sagan som började så underbart men slutade på en krokig väg.
Under de senaste månaderna har jag gjort mycket fel. Likaså har han. Vi har sårat varandra.. och som mamma min sa; med tanke på allt som hänt är detta det bästa vi kan göra mot varandra. Och kanske är det så, även jag förstår det!
Jag har under den senaste veckan fått mig lite mer kött på benen. Jag bygger upp mig själv succesivt, men det tar tid. Jag vet inte om det bara är vi tjejer - men oh lord, varför måste man alltid se det fina när något tar slut? Jag försöker & anstränger mig verkligen för att se det som var dåligt - men det är svårt! Förbaskat också. Men ni kan vara lugna - jag vet fortfarande hur man skrattar, ser livet från den ljusa sidan och försöker njuta av alla ljusglimtar jag får i min vardag :)
Vad händer härnäst? Vi skall flytta isär. Jag flyttar in med en kompis, och han flyttar ihop med en utav sina. Det är praktiska saker som skall tas hand om. Uppsägning av abbonemang, flyttstäd, vem ska ha vad osv. Ni fattar! Men det kommer bli bra!
Jag vet att ni; mina vänner, familj och släkt förmodligen läst allt jag skrivit. För några kanske det kom som en chock, alltså att det var såhär jag kände. Och till er ber jag bara att acceptera det. För det är mina ord och känslor. Till andra vill jag bara säga att ni inte behöver lägga för stor vikt kring vad jag skrivit: jag mår bra, måste bara få komma upp på benen i egen takt och sluta vara för snäll för mitt eget bästa! :)
Nästan tre och ett halvt år spenderade jag med Sebastian. I ett år bodde vi 130 mil ifrån varandra. I två och ett halvt år har vi bott under samma tak. Delat på allt. Kärlek, förluster, saknad, skratt, gråt, tjafs och bus. Det är inte lätt att komma en människa så nära inpå livet, men vi gjorde det. Åtminstone under tre år. Vi delar bostad, har ett husdjur, möbler, elektronik och ett arkiv fullt med bilder över saker vi gjort tillsammans. Ja, han har alltid varit min bästa samt största kärlek och vi delar många fina minnen tillsammans.
Något hände. Livet tog en vändning. För någon månad sedan kände jag att vi inte hade mer att tillföra i vår saga. Det var dags att söka sig in på nya vägar, se nya möjligheter - och detta utan varandra. Det tog slut. Men alltid fanns där någon gnista, någon typ av koppling som gjorde att vi drog oss tillbaka till varandra. Kanske inte alltid helhjärtat, men något fanns kvar.
Vart står vi i dagsläget? Ja, vi har gjort slut. Alla dörrar är nu stängda. Till en början var det jag som ville stänga dörren - det blev dock för svårt, så jag lät den stå på glänt. Det är nu han som har stängt igen, tagit en nyckel.. och låst.
Jag har haft några tunga veckor. Det är svårt att hålla fokus på skolarbeten och hålla en god min bland allmänheten när kärleken tar slut. Man måste acceptera att livet har sina oväntade vändningar och att allt inte alltid blir som man förutspått, men det är svårt när man är sårbar. Skör. Förstörd. Som jag tidigare nämnt - hoppet om att vi skulle bli tillsammans är borta, det finns inte längre kvar. Vi har satt punkt på vårt sista blad, i den sagan som började så underbart men slutade på en krokig väg.
Under de senaste månaderna har jag gjort mycket fel. Likaså har han. Vi har sårat varandra.. och som mamma min sa; med tanke på allt som hänt är detta det bästa vi kan göra mot varandra. Och kanske är det så, även jag förstår det!
Jag har under den senaste veckan fått mig lite mer kött på benen. Jag bygger upp mig själv succesivt, men det tar tid. Jag vet inte om det bara är vi tjejer - men oh lord, varför måste man alltid se det fina när något tar slut? Jag försöker & anstränger mig verkligen för att se det som var dåligt - men det är svårt! Förbaskat också. Men ni kan vara lugna - jag vet fortfarande hur man skrattar, ser livet från den ljusa sidan och försöker njuta av alla ljusglimtar jag får i min vardag :)
Vad händer härnäst? Vi skall flytta isär. Jag flyttar in med en kompis, och han flyttar ihop med en utav sina. Det är praktiska saker som skall tas hand om. Uppsägning av abbonemang, flyttstäd, vem ska ha vad osv. Ni fattar! Men det kommer bli bra!
Jag vet att ni; mina vänner, familj och släkt förmodligen läst allt jag skrivit. För några kanske det kom som en chock, alltså att det var såhär jag kände. Och till er ber jag bara att acceptera det. För det är mina ord och känslor. Till andra vill jag bara säga att ni inte behöver lägga för stor vikt kring vad jag skrivit: jag mår bra, måste bara få komma upp på benen i egen takt och sluta vara för snäll för mitt eget bästa! :)
even the best fall down sometimes
Så har man snart varit tillbaka i Luleå en vecka. Tror denna vecka kan gå till den längsta veckan under hela mitt liv. Det händer på tok för mycket saker för att jag och mitt sköra psyke skall klara med allt. Men än står jag på benen och gör mitt bästa! På söndag har jag en hemtentamen som skall lämnas in - "svår" är nästintill en underdrift vad gäller denna skrivning. Men jag kämpar och hoppas på ett Godkänt i alla fall!:)
Livet är vackert. Allt leder dig till harmoni och perfektion. Man kan göra många misstag.. men om du ser det vackra i livet.. den lilla solglimten en regnig dag, blomman som blommar genom asfalten - fina saker. Livet är vackert!
Några fint valda ord sagt utav en fin personlighet. Det är väl så man ska tänka. Även som någon viskade i mitt öra under natten "ta vara på nätterna då du sover, då mår du som bäst. Allt kommer även bli bra - ibland tar det lite längre tid att komma dit bara".
Som sagt. Mycket händer i mitt annars väldigt harmoniska och lugna liv. Allt kan inte alltid vara stabilt. Man kan heller inte alltid få allt man önskat eller hoppats på! När hoppet är det sista man har, och man sedan tappar det.. då är det bara att ställa sig på stegen igen och med små korta steg ta sig uppåt igen! :)
En del av mitt 2011 i bilder
Vi inleder 2011!
Invigning av nya familjespel
Sebbe fyller 21!
Vi åker till hemavan och har sjukt roligt!
Begravning för morfar♥
Kvalitetstid med familjen
Camilla köper lägenhet och det är inflyttningsfest!
påsken och sodja kom på besök!
Sebbe&jag bestämde oss för att bli phösare, och nu kom projektet:sy overall
Sjöng in våren tillsammans på valborgsmässoafton
Vi köpte en billig grill på hjula och hade årets första grillfest!
Till maj började solen värma, födelsedagar firades och spelade årets första kubbduell
Sommaren började i Skellefteå med jobb och avslutades med några härliga veckor i Falkenberg!
Sedan kom vi tillbaka till Luleå där nollep & phösning väntade oss två veckor framöver
Höstterminen bestod mest av plugg,fest och häng med vänner!
Och 2011 avslutade i gamla vänners famn!
i will found my way back home
Så, då börjar min vistelse i Skellefteå närma sig sitt slut. Om tre dagar åker jag tillbaka till vackra Luleå igen♥
Har varit roligt på många sätt och vis att vara hemma några veckor. Träffat lite gamla men bekanta ansikten, jobbat, firat jul&nyår, umgåtts med familj och tagit det lugnt till den mesta av tiden.
Jag åkte hit med hopp om att få distans och reda ut saker och ting i mitt huvud. För att få en klar bild över allt som hänt det gångna året. Vilket jag fick och som även resulterade i sina för och nackdelar. Samlat ny energi kan jag väl inte påstå att jag gjort, inte mycket i alla fall. Men jag förstår nu vad som hänt, vad jag gjort och vilka konsekvenser det gett. Jag vet hur det känns att bränna ner den bro som alltid vart så stark. Hur man river ner trygghet och tillit. Jag hoppas dock innerligt att jag, efter att få komma hem igen, kan bygga upp det som jag för nu ganska länge sen raserade.
Vistelsen har även visat mig hur otroligt viktigt det är med familj och vänner. En extra eloge sänker jag till mor&bror för att dem lyssnar på allt jag haft att säga, vill finnas där, pratar med mig och hjälper mig att reda ut saker och ting!
Jag må varken ha avslutat det förra året eller påbörjat det nya på ett bra sätt,känslomässigt. Men jag hoppas att det blir bättre framöver! Jag är stark och jag vågar tro på att det kommer bli bättre! :)
Har varit roligt på många sätt och vis att vara hemma några veckor. Träffat lite gamla men bekanta ansikten, jobbat, firat jul&nyår, umgåtts med familj och tagit det lugnt till den mesta av tiden.
Jag åkte hit med hopp om att få distans och reda ut saker och ting i mitt huvud. För att få en klar bild över allt som hänt det gångna året. Vilket jag fick och som även resulterade i sina för och nackdelar. Samlat ny energi kan jag väl inte påstå att jag gjort, inte mycket i alla fall. Men jag förstår nu vad som hänt, vad jag gjort och vilka konsekvenser det gett. Jag vet hur det känns att bränna ner den bro som alltid vart så stark. Hur man river ner trygghet och tillit. Jag hoppas dock innerligt att jag, efter att få komma hem igen, kan bygga upp det som jag för nu ganska länge sen raserade.
Vistelsen har även visat mig hur otroligt viktigt det är med familj och vänner. En extra eloge sänker jag till mor&bror för att dem lyssnar på allt jag haft att säga, vill finnas där, pratar med mig och hjälper mig att reda ut saker och ting!
Jag må varken ha avslutat det förra året eller påbörjat det nya på ett bra sätt,känslomässigt. Men jag hoppas att det blir bättre framöver! Jag är stark och jag vågar tro på att det kommer bli bättre! :)
Julafton del 2
Efter julgröt med släkten bar det av hem. Hem till Örviken för att fira julkvällen tillsammans med delar utav släkt (moster, peter och carro) och familj. Mysigt är bara förnamnet till detta! Vi ordnade ett hejdundrans julbord med alla delikatesser som kan tänkas. Barnen fick tusentals julklappar och ögonen tindrade. En hemskt ful men snäll jultomte kom på besök och vi vuxna delade ut klappar till den person vi blivit tilldelad att köpa till. Hemskt trevligt! :)
Holly Poppy i pappas famn
Carro är skeptisk medan hon fixar röran till de klassiska ägghalvorna
Delar av sällskapet tittar på Kalle. Ja, det är väl tydligt om vilka som är intresserade! Jag får skämmas och erkänna att jag inte alls tittade mycket. Men till mitt försvar kan jag säga att jag donade på i köket!
Mormor chillar
Jag & Holly
Mamma (som alltid pratar när hon ska bli fotograderad) och moster Karin
Peter hamnar i koma innan maten hunnit serverats. Ja, han sover!
Patrik 1.5?
Nejdå.. det är "bara" mina bröder ;)
Familjen Singh - Stenlund
Peter & Carro. Far & Dotter.
Den hemskt fina jultomten med de extremt fina kläderna.. och en skeptisk lillebror!
Holly får paket från tomten. Skeptisk och lite rädd för den gul&rödklädda mannen. Men även han visade sig visst vara snäll!
Holly med mamma och mormor
Och självklart skulle lillan få det största paketet, med den finaste dockvagnen i! Vilken sessa skulle inte bli glad över denna present?!
Peter fick en AIK-halsduk av mig i klappen. Glad blev han! mindre glad blev kanske frugan.. hehe ;)
Mormor fick diverse likörer och glöggsorter i klappen, och glad blev hon över det. "Årets glögg är slut överallt. Årets glögg är så god". Ja, här har du årets glögg mormor, sippra på den väl! :)
Karin fick en snygg halsduk och ett par passande handskar
Tuffeuffe fick ett sällskapsspel, som jag och jimmy dessvärre utklassade honom på senare under kvällen ;)
Carro drog hem guldlotten
Och Maria fick ett fint halsband av moster.
Ja.. det var allt för denna jul! Batterierna på kameran dog, och kvällen fortsatte med skratt och stoj. Sedan blev det glada julen slut,slut,slut.. och vi alla däckade utmattade och glada efter en otroligt härlig julaftonskväll! :)
Holly Poppy i pappas famn
Carro är skeptisk medan hon fixar röran till de klassiska ägghalvorna
Delar av sällskapet tittar på Kalle. Ja, det är väl tydligt om vilka som är intresserade! Jag får skämmas och erkänna att jag inte alls tittade mycket. Men till mitt försvar kan jag säga att jag donade på i köket!
Mormor chillar
Jag & Holly
Mamma (som alltid pratar när hon ska bli fotograderad) och moster Karin
Peter hamnar i koma innan maten hunnit serverats. Ja, han sover!
Patrik 1.5?
Nejdå.. det är "bara" mina bröder ;)
Familjen Singh - Stenlund
Peter & Carro. Far & Dotter.
Den hemskt fina jultomten med de extremt fina kläderna.. och en skeptisk lillebror!
Holly får paket från tomten. Skeptisk och lite rädd för den gul&rödklädda mannen. Men även han visade sig visst vara snäll!
Holly med mamma och mormor
Och självklart skulle lillan få det största paketet, med den finaste dockvagnen i! Vilken sessa skulle inte bli glad över denna present?!
Peter fick en AIK-halsduk av mig i klappen. Glad blev han! mindre glad blev kanske frugan.. hehe ;)
Mormor fick diverse likörer och glöggsorter i klappen, och glad blev hon över det. "Årets glögg är slut överallt. Årets glögg är så god". Ja, här har du årets glögg mormor, sippra på den väl! :)
Karin fick en snygg halsduk och ett par passande handskar
Tuffeuffe fick ett sällskapsspel, som jag och jimmy dessvärre utklassade honom på senare under kvällen ;)
Carro drog hem guldlotten
Och Maria fick ett fint halsband av moster.
Ja.. det var allt för denna jul! Batterierna på kameran dog, och kvällen fortsatte med skratt och stoj. Sedan blev det glada julen slut,slut,slut.. och vi alla däckade utmattade och glada efter en otroligt härlig julaftonskväll! :)
Julafton del 1
Nu är glada julen slut,slut,slut. Julegranen kastas ut,ut,ut! Ja.. det var julen 2011 det! Dagen går lika snabbt varje gång. Men vi njuter fortfarande av den stundande julhelgen! :)
Började gårdagen med att bli väckt tidigt på morgonen för att vi tillsammans skulle se julkalendern med en kopp varm choklad i handen. Sedan blev det julfrukost och paketöppning vid granen. Utomhus började vädret ta sig. Solen stod högt på himlen och temperaturen visade 0. Lite annorlunda, men hellre sol än regn! :)
Vi åt julgröten tillsammans med hela tjocka släkten i en hyrd lokal. Socialiserade, sjöng, lyssnade på sång och tipsrunda. Kramar delades ut och vi önskade varandra en god jul! Det enda som fattades oss denna jul var vår älskade morfar. Men han låg så fint på skelleftehamns gravplats. Vi åkte dit och tände ljus samt gav honom en julhälsning.
Morbror Peter och kusin Therese vid lunchen
Kusin Carolina har kommit hem från Stockholm. Skönt! :)
En julfin donna kom på besök!
Musik och sång :)
Började gårdagen med att bli väckt tidigt på morgonen för att vi tillsammans skulle se julkalendern med en kopp varm choklad i handen. Sedan blev det julfrukost och paketöppning vid granen. Utomhus började vädret ta sig. Solen stod högt på himlen och temperaturen visade 0. Lite annorlunda, men hellre sol än regn! :)
Vi åt julgröten tillsammans med hela tjocka släkten i en hyrd lokal. Socialiserade, sjöng, lyssnade på sång och tipsrunda. Kramar delades ut och vi önskade varandra en god jul! Det enda som fattades oss denna jul var vår älskade morfar. Men han låg så fint på skelleftehamns gravplats. Vi åkte dit och tände ljus samt gav honom en julhälsning.
Morbror Peter och kusin Therese vid lunchen
Kusin Carolina har kommit hem från Stockholm. Skönt! :)
En julfin donna kom på besök!
Musik och sång :)
21 december
Varför så lite inlägg? Nytt abbonemang på mobilen, kan inte skicka mms och då påverkas tyvärr bloggen! Men jag fixar det snart!
Nu är jag tillbaka i Skellefteå. Stad vars luft jag andats in i 18 år. Det var med vemod i halsen jag åkte hit, kände att jag skulle sakna Luleå och allt vad det hör till. Men jag måste medge att det faktiskt känns härligt att vara hemma! Kom hit för sex dagar sedan. Till största delen har jag umgåtts med familjen, mycket tid att ta igen där! Men även träffat vänner, jobbat två dagar, hälsat på mormor, handlat julklappar, kört med bilen i diket, slagit in paket, pluggat.. ja - en hel del!
Det är idag 21 december. Temperaturen ligger på 0 utomhus, det är ett svagt snötäcke på marken.. och julkänslan har helt enkelt inte infunnit sig! Vi försöker febrilt med nejlikeapelsiner, glögg, julmusik, julpynt. Förhoppningsvis kommer den innan julafton! Innan dopparedagen skall jag hinna jobba, träffa några vänner, köpa sista julklapparna.. och som den tidsoptimisten jag är så får vi väl se vad som blir fullföljt! :)
Lite bilder från Skellefteå:
Jag rullade julköttbullar och Jimmy skulle steka dem.. ja, jag fick ta över! ;)
Sprang på stan med mamma (spöket i bakgrunden)
Ett stycke Julia
Jobb! Kom till Ainas och ät mina fantastiska räkmackor ;)
Vigor lär Jimmy grappling!
Jimmy fick visst nya rumsregler i julklapp :-)
Fixar julgranen hos mormor tillsammans med bröder, kusin och kusinbarn!
Nu är jag tillbaka i Skellefteå. Stad vars luft jag andats in i 18 år. Det var med vemod i halsen jag åkte hit, kände att jag skulle sakna Luleå och allt vad det hör till. Men jag måste medge att det faktiskt känns härligt att vara hemma! Kom hit för sex dagar sedan. Till största delen har jag umgåtts med familjen, mycket tid att ta igen där! Men även träffat vänner, jobbat två dagar, hälsat på mormor, handlat julklappar, kört med bilen i diket, slagit in paket, pluggat.. ja - en hel del!
Det är idag 21 december. Temperaturen ligger på 0 utomhus, det är ett svagt snötäcke på marken.. och julkänslan har helt enkelt inte infunnit sig! Vi försöker febrilt med nejlikeapelsiner, glögg, julmusik, julpynt. Förhoppningsvis kommer den innan julafton! Innan dopparedagen skall jag hinna jobba, träffa några vänner, köpa sista julklapparna.. och som den tidsoptimisten jag är så får vi väl se vad som blir fullföljt! :)
Lite bilder från Skellefteå:
Jag rullade julköttbullar och Jimmy skulle steka dem.. ja, jag fick ta över! ;)
Sprang på stan med mamma (spöket i bakgrunden)
Ett stycke Julia
Jobb! Kom till Ainas och ät mina fantastiska räkmackor ;)
Vigor lär Jimmy grappling!
Jimmy fick visst nya rumsregler i julklapp :-)
Fixar julgranen hos mormor tillsammans med bröder, kusin och kusinbarn!
Snart tillbaka igen
Herregud, dagarna bara springer förbi! Jag vill inte hänga med just nu.
Jag gör dagarna så långa som möjligt, eftersom att det är mycket att hinna med. Stiger upp tidigt och lägger mig sent om natten. En fet inlämning ska vara inne på söndag (läs:fredag), handla julklappar i Luleå, träffa vänner - säga hejdå, storstäda lägenheten, tvätta, packa, åka hem imorgon, jobba fredag & lördag.. ja, sedan är det tydligen jullov! Ett helt oplanerat sådant. Skönt? det återstår att se :)
Jag gör dagarna så långa som möjligt, eftersom att det är mycket att hinna med. Stiger upp tidigt och lägger mig sent om natten. En fet inlämning ska vara inne på söndag (läs:fredag), handla julklappar i Luleå, träffa vänner - säga hejdå, storstäda lägenheten, tvätta, packa, åka hem imorgon, jobba fredag & lördag.. ja, sedan är det tydligen jullov! Ett helt oplanerat sådant. Skönt? det återstår att se :)
